Oroliga drömmar

Luckan, Helsingfors 1.6. - 31.8.2023  & Galleri Emilie,  Lovisa 15.11 - 5.1.2024

TILL FOTS FICK JAG GÅ GENOM SOLSYSTEMEN


Till fots

fick jag gå genom solsystemen,

innan jag fann den första tråden av min röda dräkt.

Jag anar ren mig själv.

Någonstädes i rymden hänger mitt hjärta,

gnistor strömma ifrån det, skakande luften,

till andra måttlösa hjärtan.

- Edith Södergran



Utställningens målningar är inspirerade av poeten Edith Södergran, vars minnesår firas 2023. Dikten "Oroliga Drömmar" har fått låna namnet till utställningen vars teman handlar om en orolig tid av vansinne, krig och pandemi, liknande den som Edith Södergran levde och skrev sina dikter i för hundra år sedan. I mina bilder för jag en dialog mellan samtidens brutala händelser och dikternas själslandskap och arketypiska berättelser. De handlar om kvinnoliv och oroliga drömmar om kärlek och längtan i en labil tid. Hur livstrådar flätas samman och klipps av. Livet är inte en självklarhet, och livstrådens kraft och längd är i ödets händer.

Konsten är mitt sätt att möta livets komplexitet och hantera fenomen i världen. I mitt yrke som konstpedagog och bildkonstnär förverkligar jag min passion för att skapa konst

Hälften av netto-intäkterna för sålda konstverk går till förmån för Ukraina.



OROLIGA DRÖMMAR

Fjärran från lyckan ligger jag på en ö i havet och sover.
Dimmorna stiga och fly och vindarna växla,
jag drömmer oroliga drömmar om krig och stora fester
och att min älskade står på ett skepp och ser
hur svalorna flyga och känner ingen längtan!
Det är något tungt i hans inre som icke kan röra sig,
han ser skeppet glida in i den ovilliga framtiden,
den skarpa kölen skär in i det motsträviga ödet,
vingar bära honom in i det land, där allt vad han gör är förgäves,
i de tomma och fåfänga dagarnas land långt borta från ödet...

- Edith Södergran

FRAMTIDENS SKUGGA

FRAMTIDENS SKUGGA

Jag anar dödens skugga.
Jag vet att våra öden ligger i hopar på nornornas bord.
Jag vet att icke en droppe regn sig suger i jorden
som icke är skriven i de eviga tidernas bok.
Jag vet så visst, som att solen går opp,
att jag aldrig skall skåda det andlösa ögonblick, då hon står i zenit.

Framtiden kastar på mig sin saliga skugga;
den är ingenting annat än flödande sol:
genomborrad av ljus skall jag dö,
då jag trampat all slump med min fot, skall jag leende vända mig bort ifrån livet.


LANDET SOM ICKE ÄR

LANDET SOM ICKE ÄR


Jag längtar till landet som icke är,

ty allting som är, är jag trött att begära.

Månen berättar mig i silverne runor

om landet som icke är.

Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,

landet, där alla våra kedjor falla,

landet, där vi svalka vår sargade panna

i månens dagg.

Mitt liv var en het villa.

Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –

vägen till landet som icke är.

I landet som icke är

där går min älskade med gnistrande krona.

Vem är min älskade? Natten är mörk

och stjärnorna dallra till svar.

Vem är min älskade? Vad är hans namn?

Himlarna välva sig högre och högre,

och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor

och vet intet svar.

Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.

Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.

Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar

och alltid skall älska.

- Edith Södergran



VI KVINNOR

VI KVINNOR

Vi kvinnor, vi äro så nära den bruna jorden.
Vi fråga göken, vad han väntar av våren,
vi slå våra armar kring den kala furan,
vi forska i solnedgången efter tecken och råd.
Jag älskade en gång en man, han trodde på ingenting...
Han kom en kall dag med tomma ögon,
han gick en tung dag med glömska över pannan.
Om mitt barn icke lever, är det hans...

- Edith Södergran


DEN VÄNTANDE SJÄLEN

Jag är allena bland träden vid sjön,
jag lever i vänskap med strandens gamla granar
och i hemligt samförstånd med alla unga rönnar.
Allena ligger jag och väntar,
ingen människa har jag sett gå förbi.
Stora blommor blicka ned på mig från höga stjälkar,
bittra slingerväxter krypa i min famn,
jag har ett enda namn för allt, och det är kärlek.